I torsdags åkte vi äntligen ner till Göteborg för att få träffa Amanda. Vilken sötnos hon var, charmade oss alla såklart. Vädret var som vanligt tråkigt, men va gör det när vi får träffas allihopa =) När det var dax för mig och syster att säga hejdå kom tårarna, usch för dessa 70mil vi har emellan oss...

Jag skötte mig som Moster, tog Amanda på morgonen så mamma&pappa fick sova lite mer, bytte blöjor och drog barnvagnen, så mycket mer fanns det inte man kunde göra, som alla bebisar så sov/åt/bajsade hon...


Här håller jag i Amanda för första gången =)