Jättemysigt hade vi...

Trodde det alltid var insamlingar hit och dit men tydligen inte. Jag har av förklarliga skäl inte orkat dra ihop en heller. 

Därför köpte jag istället dessa armband och sponsrar en god sak. Blev mycket uppskattat!

En vecka kvar sen har denna familj semester. Jag är sjukskriven men min "kurator" säger att jag ska tänka semester, positivt. Inte hela tiden se mig sjukskriven och negativt. 

Ska göra ett försök men jag har hela tiden tankarna med "kan jag göra det eller det" "är det ok att va glad och skratta" jag är ju sjukskriven... 

Min största utmaning inför sommaren blir att avvakta -fortsätta ta det lugnt -gå undan. Annars kommer bakslagen, det märker jag direkt. En vän berättade om "egen timme" något jag ska ta efter.

Vi åkte till hembygdsgården i Årsunda (där jag också är döpt) och tittade när de reste midsommarstång. Självklart blev det även en hel del dans, iaf för mig  och Kalle. 

Blev riktigt tagen av stämningen, solen som sken när de reste stången, satt på gräset med Kalle, lugnet, samtidigt bara  ta in alla intryck, underbart! 

Underbart väder och vilken energi jag får av både Yoga och promenad i härligt sällskap och väder! 

Idag Gävle och besöka Valter med familj!

Micke bjöd ut mig på restaurang :)

Vi hade mycket att fira, mitt möte gick bra och jag har med det ett helt annat lugn i kroppen nu.

Imorgon har jag ett möte som oroar mig väldigt mycket. Jag hoppas efter det kunna slappna av lite igen och fortsätta min resa framåt.

Något som är jobbigt är att sjukdomen inte syns utåt, det är inte ett benbrott som syns. När jag träffar andra så mår jag bra eller anstränger mig väldigt mycket. När jag mår dåligt, gråter, är förtvivlad, dumma tankar och allt, då är det bara Micke och mina närmsta som sett mig eller pratat i telen. 

Sommaren närmar sig med stormsteg och just nu känns den väldigt skrämmande för mig. 

Läste en artikel på FB, några punkter stämmer in lite på mig...

Stort TACK till alla inblandade!!!

Precis vad jag behövde :)