Har idag fått reda på att en person från min barndom gått bort. Vi följde varandra från dagis till 9e klass. Jag skulle gifta mig med honom och lovade honom att då skulle jag inte vara rädd för deras kossor, fint minne idag.
När något sådant här händer börjar min hjärna arbeta på högvarv, jag får massor av tankar! Alla fina ord på FB fick mig självklart att bli ledsen. Och jag tänkte tanken -varför måste någon gå bort för att alla ska berätta att de gillar personen, varför får man inte höra de fina sakerna medans man lever?
Funderar också på alla onödiga ting, alla statusprylar, all onödig energi man lägger på fel saker och personer! Nä dax att vakna upp och uppskatta, se personer och saker på riktigt.
Behandla dina nära och kära med värme, en dag kan det vara försent och då vill du inte ångra något! Sluta va avundsjuk och inte kunna glädjas med andra! Jag har fått mig en rejäl tankeställare idag och hoppas med det bli en bättre människa!